Dags att spela i samma lag!

Min uppfattning om vårt yrke, systemutvecklare, har alltid varit att vi gör mer än att knacka kod. Vi gör mer än att designa mjukvaruarkitekturer. Vi löser behov. Vi utvecklar verksamheten tillsammans med de som arbetar i och med den. Utan dem skulle det inte finnas någon verksamhet, inga behov och inget berättigande för vårt yrkes existens. Tyvärr upplever jag att vi ganska sällan kommer till vår fulla rätt.

Den "färdiga" lösningen på ett fat
Allt för ofta kommer en färdig lösning till oss från användare eller ledning. Det innebär att någon annan än vi har tänkt ut vilket systemstöd som ska finnas och när det måste vara klart. Vi kommer in allt för sent i processen när viktiga beslut redan är fattade som på många sätt inskränker i vår möjlighet att utöva det vi är bäst på - att utveckla IT-stöd. Om vi redan tidigt fanns med i processen kunde vi bättre förstå skäl och bakgrund till det man vill åstadkomma och kanske finna bättre vägar eller ännu bättre lösningar. Men när man får en färdig lösning finns det oftast varken tid eller mandat för att gå tillbaka och riva upp beslut eftersom någon annan ju redan "vet" att det är den enda och bästa vägen. Sen sitter man som utvecklare och knackar ihop något man egentligen inte tror på.

Två månader på IT-kammaren och sen är det klart
Ett annat vanligt scenario är att vi IT-människor får allt för fria händer. Vi tolkar lite tunna uppgifter vi fått för att sedan stänga in oss och designa en lösning som ur vårt perspektiv verkar klockren. Tyvärr slutar det ju ofta med väldigt komplicerade funktioner som användarna inte förstår eller tycker fungerar i deras vardag. De vet inte vad de ville ha, men det som levererades var inte rätt. Lösningen har fått för stort IT-fokus. Fundera en stund över den där dialogen du designade med lite väl "data-nära" termer här och var...

Det här är två ytterligheter, men de pekar båda på samma område där vi allt för ofta brister - samarbete.

Vi måste på ett bättre sätt lyckas använda varandra. De har kunskap om verksamheten och lever i den varje dag. De är beroende av det vi levererar och måste leva med det, varje dag. Vi har kunskap om hur man gör bra IT-stöd, hur man kan samverka med befintliga lösningar och vilka tekniker som är aktuella idag. Var för sig kommer vi till korta, men tillsammans har vi ju en rätt bra laguppställning. Vi täcker ju in alla väsentliga områden! Vore det då inte bättre om vi blev lite mindre DE och lite mera VI?

VI jobbar gemensamt eftersom vi har ett gemensamt mål, en verksamhet som fungerar bra och presterar på topp. Genom att utnyttja våra olika kompetenser och roller på bästa sätt kan vi få mycket bättre effekt och undvika feltolkningar. VI är större än meningslösa motstridigheter, vi bryr oss om vårt gemensamma arbete och vårt gemensamma resultat. Det spelar ingen roll vem eller vad som är skälet till att något inte fungerar eller brister, vi har ett gemensamt ansvar för att få det att fungera.

Det här är några punkter jag tänker arbeta mer för framöver:

• I varje verksamhetsprojekt få med kunskap om IT och möjliga lösningar tidigt
• Upprätta en bra dialog tidigt, lyssna - vad är behovet egentligen?
• Leverera små, körbara, delar av vår lösning regelbundet som vi kan prova gemensamt - på riktigt!
• Aldrig mer säga "ok, då fattar vi" och försvinna in på kammaren och tok-koda i 3 månader
• Aldrig mer säga "ja den lösningen blev ju sådär, men det var ju de på X fel, så det är inte mitt problem"

Vi är ett och samma lag. Vi har ett och samma mål.
Så vad är problemet?

Over and out!

Dagens kodarmusik: Europe - New love in town