Alla vill bidra med något - vad är vårt bidrag?

Tittade på Skavlan i SVT där filosofen Alain de Botton var med. Alain talade om ämnen från sin bok "the pleasure and sorrows of work". En verkligt intressant man med många spännande tankar. En sak han sa fastnade hos mig: i vårt arbete vill vi alla känna att vi har en mening, att vårt arbete gör skillnad för någon annan. Oavsett hur litet bidraget är gör det oss lyckliga.

Jag har länge funderat över vad vårt bidrag egentligen är. Vi levererar ju något väldigt abstrakt, ettor och nollor. I bästa fall syns vår applikation, men vad bidrar det egentligen till? Svaret är användarnytta.
Som utvecklare är inte vårt syfte att skapa teknisk briljans, innovation eller smarta funktioner. Vårt syfte är att göra skillnad för våra användare. Ofta hamnar jag själv i diskussioner oim hur vi kunde bygga det ena eller andra på olika sätt för att göra det så tekniskt smart som möjligt. Mindre ofta handlar diskussionen om på vilket sätt användaren skulle komma till gagn.
Det kan bero på att de flesta av oss sitter ett par led från den nytta vi egentligen förväntar oss. Vi skulle egentligen vilja göra en direkt nytta genom att bidra till företagets välstånd, bättre klimat eller en bättre värld. För de flesta av oss är den direkta nytta vi gör förknippat med hur väl någon annan kan använda vår mjukvara för att göra sin del i kedjan. En användare kan då skapa ett bättre produktsortiment, som sedan kan marknadsföras av marknadsavdelningen som sedan kan säljas av säljledet. Alla har vi vår del i nyttan, det gäller bara att finna vår plats.

Det känns som en lättnad att ha hittat min del i det stora ekorrhjulet. Med andra ord ska användaren bli min bästa kompis framöver, den jag vill göra glad, den jag vill göra mitt bästa för. Självklart måste ett visst mått av teknisk briljans förekonma, både för att göra jobbet på bästa sätt men också för utmaningen, för att polera det professionella egot en smula. Expertkänslan man får av välskriven och vällbyggd mjukvara skapar en professionell lycka. Men det får inte överskugga varför vi egentligen utvecklar. För, lets face it - ingen användare, inget jobb.

Mitt i skrivandet av detta inlägg lyssnade jag på podcasten .Net rocks (som är helt grym, by the way). Man intervjuade Juval Löwy, levande utvecklarlegend och sjukt intelligent snubbe. Han sa något som fastnade, ungefär: Det vi utvecklare producerar hamnar i en av två kategorier. Den ena är affärsnytta. Den andra är "plumbing", rörmokeri, infrastruktur. Användaren bryr sig inte alls om rörmokeriet i mjukvaran, ändå är det där vi gör absolut mest arbete.

Även om Juval hade en annan poäng med uttalandet än just användarnytta, visst låter det bekant? Vår möda ligger mer på hur vi bygger än på vad vi bygger och varför.

Jag bjuder gärna in till ett inlägg om hur vi får den andra sidan att se på oss på samma sätt. Att vi är där för att hjälpa, men att vi behöver veta hur vi kan hjälpa.

I en artikel i Computer Sweden förra veckan tyckte Lars Dahmén att vi skulle sätta oss bredvid användarna i lunchrummet. Det låter som en bra idé. Leta upp en användare, bjud på en kopp kaffe och fråga vad du kan göra för honom/henne! Jag tror det kan vara början till en vacker vänskap...

Over and out!

Dagens kodarmusik: Signum - Push Through (Edit)