Fast i databehandlingsträsket!

Förr i tiden kallades vårt yrke för ADB. På 80-talet innebar det Automatisk Databehandling, på 60- och 70-talet Administrativ Databehandling.

För de allra flesta i min generation känns termen ADB som uråldrig. Det luktar lite gammal 70-tals inredning och farbröder med skägg som snackar Turing-maskiner och hackar maskinkod eller lämnar in hålkort för kompilering. Tyvärr känner jag dessa dagar allt för väl igen mig i den ursprungliga innebörden av förkortningen - administrativ databehandling.  För den senaste tiden har större delen av min arbetstid gått åt till att just administrera data. Gräva fram och tillbaka i databaser för att manuellt ta reda på information, påverka information eller rätta till information. Det är inte ens lite roligt och påminner mig om devisen att "repetitiva uppgifter gör dig dummare". Vart tog utvecklingen vägen? Vart tog arbetet med att utforma smart och effektivt IT-stöd vägen?

Svaret på detta tror jag ligger i två punkter.


1. För dåliga system
Grejen är att hade systemen vi bygger varit snäppet bättre hade man inte behövt leta i obskyr data för att finna lösningen på problem. Antingen hade systemet inte haft problem eller så hade det åtminstone innehållit tillräckliga felsökningsfunktioner för att slippa dataträsket. Då kunde problemen lämnas till användarna som faktiskt äger datan - vilket för mig till nästa punkt.

2. Fel ägare på data - fel kultur
Som systemutvecklare skapar jag IT-stöd. Det är mitt expertområde. Stödet byggs för användare som av ett eller annat skäl har funnit behov för ett detta stöd. Med hjälp av min applikation ska användaren sköta sin data på ett enklare sätt. Förut kanske användaren hanterade allt manuellt, men nu ska denna alltså föräras ett förstklassigt IT-stöd för uppgiften. Med andra ord - det som systemet hanterar i form av domänbegrepp och data ägs helt och hållet av användaren. Det är sant oavsett om vi bygger ett system eller ej. Jag sitter inte på min kammare och fyller på en massa affärsdata i systemen, det är ju det användaren har tänkt att göra.
Varför då inte bygga system som låter användaren ta det fulla ansvaret? Jag är inte alls intresserad av vad han eller hon matar in, söker fram eller redigerar. Det är ett arbetsverktyg, men det är inte mitt arbetsverktyg.

Kulturen runt omkring oss, iallfall runt mig, andas ibland en form av "expertstämpel" på oss systemutvecklare. Vi blir någon slags mytomspunna orakel med allsmäktig kunskap - om allt. Givet den rollen är det bara vi som har den magiska kraften att på något sätt leta rätt bland den data andra skapar... Passar rätt väl med en bild av skäggig farbror på 70-talet, eller hur?

Nästa gång som du får frågan från en användare om att manuellt gräva i data, fundera över hur du kunde ha undvikit situationen?

• Kan användaren använda befintliga, om än krångliga vägar, för att själv hitta rätt? Är sättet allt för krångligt föds behovet av bättre sätt och vi får nya uppdrag.
• Kan du med enkla medel automatisera sökandet i en ny funktion? På det viset slipper du iallafall leta manuellt varje gång.
• Kan du publicera den nya funktionen till användaren?
• Kan du ta bort felet som orsakar behovet att söka fram data? Är modellen för krånglig, funktionerna bristfälliga eller finns det helt enkelt buggar. "We should fix that"!

Det är dags att byta kultur. Datorer och IT-system är inte magiska. De är egentligen inte särskilt spännande alls. Det som är spännande är hur vi kan använda dem och låta dem göra nytta för oss. Där ligger vår expertis, vårt intresse och vår utmaning! Låt oss bli mer IT-avdelning och mindre Data-avdelning!

Over and out!

Dagens kodar ADB-musik: Lady Gaga - Bad Romance