Ett par nya ögon och öron kan spela stor roll!

Satt häromdagen och slet mitt hår över en riktigt komplex uppgift. Jag ritade klassdiagram, körde lite TDD, skapade en massa interface.... bara för att inse att jag var ute och cyklade fullständigt. Den känslan är inte ny. Den är tvärtom välbekant.

Jag tror det finns en motsvarighet till författarnas "writers block" även inom vårt yrke. Den där känslan man får när man provat alla angreppsvinklar man har och ändå slutar upp i återvändsgränder. Det är tröstlöst. Det är svårt skadande för självförtroendet. Så ger man upp, slår igen laptopen och slänger sig i soffan med bultande huvudvärk och en känsla av hopplöshet.

Men det tar inte slut där. Då kommer natten. Man vänder och vrider sig och försöker lösa problemet lite sådär halvsovande. Jag minns när jag gick på högskolan och vaknade i flummiga tankar i stil med "hur jag än vänder och vrider på kudden så löser jag inte den här labben". För någon utanför vårt yrke tror jag det låter hur galet som helst. Men jag tror att vi alla har varit där någon gång...

Men sen kommer ljuset - ett par nya ögon eller öron. Man drar ihop en eller ett par kollegor och presenterar problemet för dem. Kanske löser man det bara genom att förklara för dem, genom att höra sina egna ord. Eller så är det någon som bara ser. Ser det du inte kunde se. Någon som får den där förlösande upptäckten som gör att min egen hjärna får en välbehövlig defibliratorchock. Som en LP som hakat upp sig som någon knuffar vidare. Det är en grym känsla!

Ibland är man själv den nytänkande motparten, ibland är man den som kört fast. Oavsett situation är de nya ögonen ovärdeliga.

Dessutom tror jag att man måste igenom det där jobbiga för att kunna ta emot de nya ögonen. Man måste gräva ner sig i ett problem och vända det ut och in före man verkligen kan uppskatta en ny dimension och förstå att den har någon värdefullt att ge.

Precis det här hände mitt senaste problem. En oerhört kreativ diskussion med två begåvade kollegor löste många knutar och någon bara såg. Fantastiskt.

Så alla ni som är med i kreativa diskussioner, se ert värde! Även om man inte kommer fram till lösningen just där och då kan era frågor och nya vinklar vara värda guld. Våga säga nåt, våga komma med en fråga eller åsikt, det kan vara just den som är starten till nästa möjlighet!

Over and out!

Dagens kodarmusik: Sara Lumholdt - Enemy